Skolbiblioteket har tre våningar. Jag föredrar nedervåningen och övervåningen. Vad säger detta om mig? Att jag är uppe eller nere? Har inte alla våningarna på rätt ställe? Inte alla fritsen på tallriken? Ehh.
Jag har en kurskamrat som sitter brevid mig varje föreläsning vi har i vårt ämne. Trots att jag talar om för henne att det tar väldigt mycket koncentration för mig att kunna fokusera på vad dom pratar om, i bara en timma (Ni skulle se mig när det är två timmar. jeesh), så insisterar hon på att viska kommentarer om vad det pratas om eller fråga mig om jag har sett en viss film eller bara allmänt berätta vad som poppar upp i hennes huvud just då….sa jag viska? Hon kanske anser att hon viskar. Men hon pratar. Så det hörs över hela föreläsnings salen. *facepalm*
Vem visste att affärslag hade så många regler och undantagsregler? Och i vissa fall är dom bara så jävla orättvisa. Fick höra om ett fall idag där en man tog hand om sin sjuka släktning. För att han brydde sig om honom och inte ville att han skulle vara ensam eftersom den sjuka släktingens hustru och dotter inte brydde sig att hälsa på honom överhuvudtaget. (bitches) Sen när den sjuka släktingen dog, så dök dom båda upp och ville ha pengarna som han lämnade efter sig. Dom blev aschockade när det visade sig att den sjuka släktingen hade lämnat alla sina pengar till den unge mannen som tagit hand om honom under hans sjuk tid. Hustrun och dottern tog honom till domstolen, hävdade att han mannen hade haft inflytande på den äldre släktingen och därför påverkat honom att skriva över alla pengarna på honom. Dom vann fallet och fick alla pengarna, huset och aktierna. Mannen överklagade aldrig.
Det räckte väl för den stackarn att en släkting som han faktiskt gillade hade dött eller.
Justice will prevail! I helvete heller.
Ibland suger världen.
Något positivt, jag har lämnat in min stora uppgift i Affärslagen. Tack vare stöttningen från min vördade moder som tog sig tid och prata med mig trots att hon hade tandvärk. Det är vad jag kallar moderskärlek.
Och jag var på min första självförsvarskurs igår som hålls av Indiern en trappa upp. Han är tydligen en Sensei i flera olika kampsporter. Det var roligt, för han envisas med att man lär sig lättare om man tycker det är roligt och enkelt. Den killen vet hur man ska ta folk. Och det hjälper tydligen att han hade en egen Dojo hemma i Indien.