Whew

Jag är imponerad. Det är jag verkligen.

Pensionärer som klär av sig nakna och demonstrerar på gatorna, fåglar som väser och attackerar på ett väldigt läskigt sätt (JA Syrran! Jag vet. Jag är paraniod! Men du skulle också vara det runt dom här ankorna. Och vi ska inte ens börja med att prata om fågeln som skrattar åt mig varenda gång jag går förbi. DET SPELAR INGEN ROLL ATT HAN ÄR EN SKRATT FÅGEL!) *erhm*

Och läsk maskiner som tackar mig för att jag handlar av dom. Thank you, please come again. Klart jag kommer tillbaka då. Ja a då.

Det jag inte är förtjust i är sättet att ta sig in till stan, en spårvagn, eller Tram som det så vacker heter här. Det tar en timma om det inte är jätte mycket trafik och folk som väntar på håll platserna. Men om det är dom två grejerna inblandade, så kan det ta längre. Och inte tala om folk som blänger på mig för att jag sitter ytterst i sätet, och inte innerst. (Kan jag hjälpa att jag blir klaustrofobisk om jag sitter intryckt mot fönstret av en främmande människa som stinker svett?!) Och det är inte som det är världens problem att klämma sig förbi mig och sätta sig vid den tomma platsen. Yeesh. Människor asså. Och jag har blivit så himla artig, jag reser mig när det kommer gamla människor och erbjuder dom platsen. Men inte alla gamla människor uppskattar den gesten. Då blir dom sura för att man tycker dom SER SÅ GAMLA UT. *suck*

Det är lite läskigt när folk börjar komma ihåg en och hälsar artigt. Nu menar jag inte allmänt där jag bor och så….jag menar i butikerna och restaurangerna. Det är nästan som man börjar tänka så det knakar….vad sjutton gjorde jag för att fastna i deras långtidsminne? Varför kunde jag inte fortsatt att vara en osynlig?

Jag pratar om en restaurang, eller ett cafe snarare, som ägarna är släkt hela bunten. På nåt sätt. Och dom är alltid sura och effektiva. Jag har aldrig brytt mig om detta. Det är skönt för en gångs skull att inte snubbla över en butik där dom glatt tittar på en och frågar om hur jag mår och väntar sig ett svar. Gah. Det är inte alltid man vill svara. Och då känner man sig som en idiot för att man inte svarade och frågade hur dom mådde. Men denna damen i kassan, hon har alltid varit ”gehitvarornasåjagkanslåindom” effektiv och tatt emot pengarna och viftat iväg en snabbt. När hon plötsligt en dag, ler, LER, mot mig och önskar mig en trevlig dag för att sedan fortsätta vara sur mot nästa kund. Öhhhh….Okej. Jaja.

Och Majsan. Har rensat min matlåda. Men jag stökade till den igen. Tror inte att det kommer funkar särskilt bra om jag gör utmaningen. *skäms*